Ångest

Ångest, ångest är min arvedel
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Ny styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
min händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden.

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Angst

Angst, angst is m’n erfdeel
m’n pijn in keel,
m’n harteschreeuw de wereld in.
Nieuw verstijft loden lucht
in de grove hand van de nacht,
nu stijgen de bossen
en stelen hoogtes
onvruchtbaar tegen ‘t
misvormde hemelgewelf.
Hoe hard is alles,
zo verstijfd, zwart en stil!

Ik tast rond in deze donkere kamer,
ik voel de scherpe rand van de klippen aan m’n vingers,
ik krab tot bloedens m’n uitgestrekte handen
tegen de bevroren flarden van wolken.

Ach, m’n nagels slijten van m’n vingers,
ik krab m’n handen pijnig, gevoelig
tegen bergen en verdonkerd bos,
tegen ‘t zwarte staal van de hemel
en tegen de koude aarde.

Angst, angst is m’n erfdeel,
m’n pijn in keel,
m’n harteschreeuw de wereld in.

(Pär Lagerkvist)

Vertaling vond plaats in Zijperspace.